Kemiskt beroende

Kemiskt beroende är en livshotande, kronisk, obotlig och progredierande sjukdom, som är behandlingsbar.

Vanligen kallar vi sjukdomen för alkoholism, narkomani och tablettberoende. Man kan också säga att en människa som är beroende av en eller flera sinnesförändrande droger är kemiskt beroende.

En person med kemiskt beroende

• förnekar och försvarar sitt allvarliga sjukdomstillstånd
• lyssnar inte på varningar från anhöriga, vänner med flera
• lovar sig själv och andra att sluta, men misslyckas ständigt
• klarar inte av sitt arbete
• kör bil påverkad av droger
• gömmer sin drog
• får ökad tolerans
• får minnesluckor
• behöver återställare
• tappar kontrollen över sitt liv
• lever i ett socialt och känslomässigt kaos
• känner oro, ångest, skuld och skam, är självömkande och bitter

Sjukdomen kemiskt beroende har inget med dålig karaktär eller låg intelligens att göra. Det kemiska beroendet medför att omdöme, ansvar, förstånd och vilja blir underordnat och utslaget av beroendet och besattheten av drogen.

Vad innebär kemiskt beroende?

Vi vet idag att det kemiska beroendet sakta förändrar en människas personlighet. Att drogberoendet skadar och näst intill omintetgör människans känsla för moral, etik, omdöme, förstånd och ansvar.

Sådana kunskaper är vida kända dels genom vetenskaplig forskning, dels genom vår egen erfarenhet av behandling av kemiskt beroende.

Vi vet också att den drogberoende saknar val och beslutsförmåga över sitt liv och står maktlös inför droger. Den besatthet som drogerna utgör, bidrar tyvärr till att självbevarelsedriften och förnuftet blir av underordnad betydelse för den kroniska sjukdomen kemiskt beroende.

Vi vet hur svårt det är att vädja till en aktiv drogberoende att ta emot hjälp. Det kemiska beroendet grumlar ofta omdömet. Det betyder att den drogberoende för det mesta är oförmögen att själv inse sin livshotande situation.

Då den drogberoende "ropar på hjälp" bör det snarast ses som ett starkt hjälpbehov, än en förnuftsmässig insikt. Dock ska dessa hjälpsignaler tas på största allvar. När den drogberoende väl vill ha hjälp så är det nödvändigt att handla snabbt, beslutsamt och effektivt. Det är enligt vår mening av högsta prioritet att gå den drogberoende till mötes och att omgående erbjuda hjälp och behandling när hon eller han signalerar om det. Att dra ut på beslutsgången leder dessvärre bara till att hjälpen kan komma för sent.

Enligt vår mening är det lika viktigt att omhänderta drogberoende som har tappat så pass vitala delar av förståndet att de inte ens har kvar förmågan att vara hjälpsökande eller ens har förmåga att "ropa på hjälp"

(här anser vi att människor som är i direkt och akut omedelbar fara för sitt eget liv,omgående ska hjälpas med tvång.)