Sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen
Vad är sekretess och vad innebär det?
Bestämmelser om sekretess finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), nedan kallad OSL. Sekretess är ett förbud att röja uppgifter som är sekretessbelagda och innebär en begränsning i yttrandefriheten och rätten att ta del av allmänna handlingar i tryckfrihetsförordningen.
Begreppet uppgift är i OSL:s mening information med ett visst innehåll. Uppgifter finns normalt i pappershandlingar eller i olika IT-system.
I OSL talas om röjande av uppgift. En uppgift kan röjas på olika sätt, till exempel genom att en tjänsteman lämnar ut en sekretessbelagd handling eller muntligen berättar något han eller hon vet om.
Vem måste följa bestämmelserna?
Det är myndigheten som sådan men även den som är anställd hos en myndighet eller deltar i dess verksamhet som är skyldig att iaktta sekretess enligt OSL. Det gäller även efter det att personen har slutat sin anställning eller sitt uppdrag där. Andra kan vara bundna av sekretess genom avtal.
Mot vem gäller sekretess?
Som huvudregel gäller sekretess mot utomstående, det vill säga mot myndigheter och enskilda (fysiska personer som exempelvis företag, föreningar och andra juridiska personer som inte är myndigheter). Men det finns flera undantag från denna regel. Detta behandlas längre ned.
Viktiga begrepp i OSL
I OSL finns framför allt två begrepp som är bra att känna till, sekretessreglerad uppgift och sekretessbelagd uppgift.
Med sekretessreglerad uppgift menas en uppgift för vilken det finns en bestämmelse om sekretess. Hur denna bestämmelse är utformad beror på flera faktorer, främst på vad det är för uppgift, var och i vilket sammanhang den förekommer och vilket skyddsbehov det finns för uppgiften.
Att en uppgift är sekretessbelagd betyder att sekretess gäller för en sekretessreglerad uppgift i det enskilda fallet (i dagligt säger man att uppgiften är hemlig). Om en uppgift är sekretessbelagd eller inte visar sig först efter en sekretessprövning.
Behovet av att skydda uppgifter
Det finns många intressen som behöver skydd. Det kan exempelvis handla om enskildas integritet, en myndighets ekonomiska mellanhavanden eller säkerhet, eller enskildas affärs- och driftsförhållanden, till exempel ömtåliga uppgifter som ett företag i en viss situation har lämnat in till en myndighet.
En uppgift kan behöva mer eller mindre starkt sekretesskydd. Sekretessen i OSL är enkelt uttryckt uppbyggd efter tre olika principer, som uttrycks på lite olika sätt i sekretessbestämmelserna:
• Rakt skaderekvisit innebär att en uppgift som utgångspunkt är offentlig, men den kan sekretessbeläggas om det kan antas att någon lider men om uppgiften lämnas ut.
• Omvänt skaderekvisit innebär att en uppgift som utgångspunkt är sekretessbelagd och får endast lämnas ut om det står klart att den enskilde inte lider men.
• Inget skaderekvisit alls innebär att det inte krävs några särskilda förutsättningar för att uppgiften ska vara sekretessbelagd.
Sekretess kan gälla för en uppgift i en viss verksamhet, hos en viss myndighet eller i vissa slags ärenden. Genom att myndigheter ska iaktta olika sekretessbestämmelser kan en och samma uppgift vara offentlig hos en myndighet men sekretessbelagd hos en annan.
Sekretessprövningen
En myndighet ska självständigt bedöma och besluta i frågan om sekretess, det vill säga om en uppgift ska lämnas ut eller inte. Är uppgiften inte sekretessbelagd är den offentlig och ska på begäran lämnas ut.
Vanligtvis finns det en begäran från någon som vill ta del av en handling eller en uppgift. I vissa fall kan dock en myndighet på eget initiativ lämna ut uppgifter. Det kan handla om att uppgiften behövs hos mottagaren. Men det kan också vara så att myndigheten i en viss situation behöver lämna ut uppgiften för egen del, till exempel göra en polisanmälan.
När en uppgift lämnas från en myndighet till en annan följer normalt sett inte sekretessen med uppgiften. Den myndighet som tar emot uppgiften måste tillämpa den bestämmelse som gäller för just den myndigheten. Om uppgiften i ett senare läge begärs ut från den mottagande myndigheten måste den myndigheten göra en egen självständig prövning av utlämnandefrågan.
Socialförsäkringssekretessen
Det intresse som främst ska skyddas på socialförsäkringsområdet är enskildas (försäkrades) integritet. Uppgifter om enskilda i socialförsäkringsärenden finns i flera olika bestämmelser, främst skyddas uppgifterna genom den så kallade socialförsäkringssekretessen i 28 kap. 1 § OSL.
Vem skyddas genom socialförsäkringssekretess?
Bestämmelsen om socialförsäkringssekretess innebär bland annat att sekretess kan gälla hos Försäkringskassan i olika slag av ärenden om förmåner och ersättningar. Sekretessen skyddar uppgift om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon som står honom eller henne nära lider men om uppgiften lämnas ut (se nedan).
Med den enskildes närstående avses dennes man eller hustru, registrerad partner, sambo och nära släktingar. Som nära släktingar räknas den inre familjekretsen såsom föräldrar, barn eller syskon. Men det kan även handla om en nära vän eller en före detta man, hustru eller registrerad partner.
Vilka uppgifter omfattas av socialförsäkringssekretess?
Sekretessen skyddar uppgifter om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. I princip omfattar uttrycket personliga förhållanden alla uppgifter som kan hänföras till den enskilde och kan gälla allt från uppgift om civilstånd och adress till arbetsförmåga och medicinsk diagnos. Även ekonomiska förhållanden som exempelvis sjukpenninggrundande inkomst och sjukpenning faller under begreppet personliga förhållanden.
Vad är men och hur görs en menprövning?
Sekretessprövningen i ett socialförsäkringsärende handlar att göra en menprövning. Vid en sådan prövning utgår man från den uppgift som begärs ut, det vill säga vad det är för typ av uppgift, och bedömer sedan om det kan antas vara till men för den enskilde (eller någon närstående) att lämna ut uppgiften. Utgångspunkten för den bedömningen är den berörda personens egen upplevelse.
Med men avses i första hand att någon blir utsatt för andras missaktning om hans eller hennes personliga förhållanden blir kända. Redan den omständigheten att enskilda personer eller tjänstemän vid en myndighet får kännedom om en uppgift som är ömtålig för den enskilde kan vara tillräckligt för att men ska anses föreligga. Kan man inte anse att det kan antas vara till men för den enskilde att lämna ut uppgifter om honom eller henne, det vill säga göra ett sådant antagande, är uppgifterna offentliga och ska på begäran lämnas ut till den som frågar efter dem.
För att kunna avgöra om det kan anses vara fråga om men kan det ibland vara nödvändigt att veta vem det är som frågar efter en uppgift och varför den begärs ut.
Uppgift om namn, ålder, personnummer, civilstånd och adress i regel inte sekretessbelagda enligt socialförsäkringssekretessen. Men även en normalt sett harmlös uppgift kan avslöja något ofördelaktigt om den enskilde. Det kan antas medföra men om till exempel en adressuppgift lämnas ut om det av den uppgiften framgår att han eller hon är intagen för vård på ett hem för alkoholmissbrukare, ett psykiatriskt sjukhus, ett särskilt ungdomshem eller någon liknande vårdinrättning. Uppgifter om den enskildes yrke och arbetsgivare är i regel inte sekretessbelagda.
Uppgifter till exempelvis en inkassobyrå om en enskilds arbetsgivare eller sjukpenninggrundande inkomst är oftast till men för honom eller henne själv och får därför inte lämnas ut. Försäkringskassan får heller inte lämna ut sammanställningar av sjukperioder till arbetsgivare som överväger att anställa en person.
Sekretessmarkering
Om det kan antas att en uppgift i en allmän handling inte får lämnas ut på grund av en bestämmelse om sekretess får en myndighet markera detta genom att en särskild anteckning (sekretessmarkering) görs på en handling. Om handlingen är elektronisk får myndigheten införa markeringen i handlingen eller i det datasystem där handlingen hanteras. I Försäkringskassans IT-system finns sådana uppgifter.
Vanligtvis är det personer som är förföljda som vill ha en sekretessmarkering för att kunna få ett utökat skydd för sina uppgifter. Skatteverket beslutar om att en person kan få en sekretessmarkering i folkbokföringsdatabasen. Det görs efter ansökan och prövning av skyddsbehovet. En sådan markering aviseras sedan i IT-systemen när folkbokföringsuppgifter lämnas till andra myndigheter.
Vanligtvis tar sekretessmarkeringen sikte på alla uppgifter om individen. Det handlar främst om hans eller hennes identitetsuppgifter och kontaktuppgifter, arbetsgivare eller någon annan uppgift som kan härleda till personen i fråga.
En sekretessmarkering innebär bara en varning att en handling eller vissa uppgifter i den kan vara sekretessbelagda. En noggrann sekretessprövning måste göras om och när uppgifter begärs ut. Det är alltså inte fråga om någon absolut sekretess i alla lägen.
Rätten till insyn i det egna ärendet och sekretess
En part har normalt rätt att ta del av material som finns i det egna ärendet. Det kan handla om en försäkrad som vill ta del av uppgifter i sitt eget försäkringsärende. Detta följer redan av bestämmelser i förvaltningslagen. Detta kan i sin vidaste mening handla om att få en kopia på en redan inskickad handling.
Sekretess hindrar som huvudregel inte att en part tar del av handlingar och uppgifter i sitt ärende. Han eller hon kan även ta del av sådant material som inte är allmänna handlingar. Någon rätt till information sammanställd enligt ett visst önskemål ger dock inte partsinsynen.
Rätten till insyn kan i vissa fall begränsas även mot en part själv. En handling eller något annat material får nämligen inte lämnas ut i den mån det av hänsyn till något allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att en sekretessbelagd uppgift inte röjs. I försäkringsärenden gäller det till exempel uppgift om den försäkrades hälsotillstånd om det med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas ut till honom eller henne.
Om parten inte får ta del av materialet ska han eller hon informeras om vad som finns i handlingarna som är av betydelse för att kunna ta till vara sin rätt.
Sekretessbrytande bestämmelser
Trots att en uppgift i många fall är sekretessbelagd kan den i vissa situationer ändå lämnas ut. Det beror på att det finns en rad olika bestämmelser som bryter sekretess. Ofta grundar sig detta på att det finns en uppgiftsskyldighet för en viss myndighet och att uppgiften behövs för ett visst syfte.
Nödvändigt uppgiftslämnande
Sekretess utgör inte hinder mot att en uppgift lämnas ut om det är nödvändigt för att den myndighet som lämnar uppgiften ska kunna fullgöra sin verksamhet. Exempelvis kan Försäkringskassan behöva lämna ut sekretessbelagda uppgifter till en utomstående medicinsk expert för att få in ett yttrande som Försäkringskassan har begärt. Fler uppgifter än nödvändigt får inte lämnas ut.
Skyldighet att lämna ut uppgifter (uppgiftsskyldighet)
Om det framgår av en lag eller förordning att uppgifter ska lämnas ut till en annan myndighet ska dessa uppgifter lämnas ut oavsett sekretess. Detta bygger ofta på att det finns en begäran. Sådana bestämmelser finns till exempel i socialtjänstlagen (2001:453). I förordningen (1980:995) om skyldighet för Försäkringskassan att lämna uppgifter till andra myndigheter finns vissa myndigheter uppräknade, till exempel socialnämnd. Dessa myndigheter har rätt att på begäran bland annat få uppgifter om enskildas ekonomiska förhållanden om uppgifterna behövs i ärenden där.
Möjligheter att lämna ut uppgifter
Försäkringskassan får bland annat lämna ut uppgifter till en arbetsgivare om denne behöver uppgifter för samordning med ersättning. Det handlar vanligtvis om belopps- och tidsuppgifter som denne är i behov av för att kunna reglera arbetstagarens lön eller semester. Dessutom får Försäkringskassan lämna uppgifter till exempelvis Statens pensionsverk, en arbetslöshetskassa eller en annan försäkringsinrättning sådana uppgifter om det behövs för att man där ska kunna samordna ersättningar.
Försäkringskassan får också lämna ut en uppgift till en arbetsgivare om vad som framkommit vid sjukkontroll under en sjuklöneperiod. Uppgiften får endast lämnas ut om den behövs för att arbetsgivaren ska kunna ta ställning till arbetstagarens rätt till sjuklön under sjuklöneperioden.
Generalklausulen
Enligt den s.k. generalklausulen har Försäkringskassan möjlighet att lämna ut uppgifter till annan myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda.
Samtycke och fullmakt
Den enskilde kan lämna samtycke till att sekretessbelagda uppgifter som rör honom eller henne lämnas ut. Det gäller både utlämnande till andra myndigheter och till enskilda. Detta kan vara aktuellt vid så kallade avstämningsmöten inom sjukförsäkringen.
Enligt OSL krävs inget skriftligt samtycke utan det går bra med muntligt. Ibland behövs inte något uttryckligt samtycke utan det räcker att det framgår på annat sätt (så kallat presumerat samtycke).
Det är viktigt att den enskilde är införstådd med vad han eller hon samtyckt till och till vem samtycket ges. Ett samtycke är frivilligt och kan tas tillbaka.
Om en person med stöd av fullmakt begär att få ut uppgifter från Försäkringskassan för någon annans räkning är det Försäkringskassans uppgift att kontrollera att fullmakten är giltig och vad den omfattar.
Sekretessförbehåll
Om risken för till exempel men kan undanröjas kan begärda uppgifter lämnas ut med ett så kallat sekretessförbehåll som inskränker den sökandes rätt att lämna uppgiften vidare eller utnyttja den. Vad det i praktiken handlar om är att man ”läker” det men som kan uppstå om uppgiften lämnas ut. Om förutsättningarna är uppfyllda kan Försäkringskassan exempelvis lämna ut uppgifter till en journalist som ska göra ett reportage. I ett sådant fall kan beslutet villkoras. Det kan handla om att uppgifterna inte får användas för något annat ändamål än det uppgivna, att de inte får lämnas vidare och att de måste skyddas på ett visst sätt.
Ett sekretessförbehåll kan endast ställas till enskilda, det vill säga fysiska personer och juridiska personer som inte är myndigheter.
Ett avslagsbeslut kan överklagas
Den som blivit vägrad att få ta del av en handling eller en uppgift på grund av sekretess har möjlighet att överklaga Försäkringskassans beslut. Man kan också överklaga när en allmän handling lämnas ut med förbehåll, som inskränker rätten att yppa dess innehåll eller annars förfoga över den.
Överklagandet ska ske skriftligt och görs till Kammarrätten i Stockholm (dock inte om den sökande är en statlig myndighet). Överklagandet, som ska ställas till Kammarrätten, ska normalt sändas till Försäkringskassan inom tre veckor från den dag den enskilde fick del av beslutet.
Kammarrättens beslut kan överklagas hos Regeringsrätten. Vid överklagande av Kammarrättens beslut behövs prövningstillstånd av Regeringsrätten.
www.forsakringskassan.se/nav/cde8c8c294f02309f32eea80f8927998
på fyra dagar. 
.