Socialbidrag

Socialbidrag söker du hos socialtjänsten i din kommun.

Socialstyrelsen är en statlig myndighet och handlägger inte ärenden om socialbidrag.

Socialbidrag heter egentligen ekonomiskt bistånd. Det är ett ekonomiskt stöd som man kan få från sin kommun om man har ekonomiska problem. Man kan få ekonomiskt bistånd till försörjningen (försörjningsstöd) eller till andra behov som exempelvis läkemedel, tandvård, glasögon eller hemutrustning.

Regler
I socialtjänstlagen står vad som ingår i försörjningsstödet och att det ska finnas en riksnorm för en del av kostnaderna. Riksnormen täcker kostnader för bland annat livsmedel, kläder och telefon och är lika för alla. Det övriga försörjningsstödet täcker skäliga kostnader för bland annat boende, hushållsel och hemförsäkring.

Enligt lagen kan du också få bistånd till annat du behöver.

Ansökan
Om du vill ansöka om ekonomiskt bistånd ska du ta kontakt med socialtjänsten i din kommun. Du ska även kontakta dem om du vill ha mer allmän information om ekonomiskt bistånd eller om hur de ser på just din situation.

När du kommer till socialtjänsten
Socialtjänsten bedömer och beslutar vem som ska få bistånd och hur mycket det ska vara. De ska då titta på omständigheterna i varje enskilt fall.

En grundförutsättning är att man inte kan klara av situationen på egen hand trots att man har försökt. Är man till exempel arbetslös krävs det att man aktivt söker arbete eller deltar i verksamhet som kommunen eller Arbetsförmedlingen har för arbetssökande.

Om man behöver andra insatser för att kunna övergå till egen försörjning

kan man ta upp det med socialtjänsten.
Källa: www.socialstyrelsen.se/hittarattmyndighet/socialbidrag

Första hjälpen för hund och katt

Olyckor kan inträffa när som helst och oftast när man minst anar det.

Om din hund eller katt skadar sig är det viktigt att den person som befinner sig i närheten agerar korrekt för att mildra skadan eller till och med rädda livet på djuret. Syftet med denna handbok är att hjälpa dig som djursägare att agerar korrekt när ditt husdjur skadat sig. Handboken visar steg för steg hur du skall göra när olyckan varit framme och är författad av Leg. Vet. Fredrik Ståhlberg i samarbete med djurhälsoportalen Veterinären.nu.

Innehållsförteckning

1. Normalvärden för hund och katt
2. Förebyggande åtgärder
3. Om olyckan är framme
4. Konstgjord andning för hund och katt
5. Hjärt-lungräddning för hund och katt
6. Transport av skadad hund och katt
7. Munkorg och nossnara
8. Tassbandage
9. Åtgärder vid vanliga akuta situationer
10. Om författaren

Normalvärden för hund och katt

Hjärtfrekvens (puls)

Katt 140-220 slag/minut

Stora hundar 60 -100 slag/minut

Små hundar 100-160 slag/minut

Andningsfrekvens

Katt 20-40 andetag/minut

Hund 10-30 andetag/minut

Temperatur

Hund och katt 38,0 °C - 39,0 °C (ändtarmen)

Förebyggande åtgärder
Förebygg faror i vardagen genom att låsa in mediciner och kemikalier (t.ex. råttgift eller kylarglykol) och ha alltid kontroll över hunden utomhus. Undvik svaga isar, trafikerade vägar o.s.v. samt använd flytväst till sjöss. Lämna aldrig hunden/katten ensam i bilen, framför allt inte varma dagar. Ha alltid telefonnummer till närmsta veterinär/klinik/jouröppna djursjukhus tillgängligt. Ha gärna kontaktuppgifter till till närmsta klinik till hands. Detta är extra viktigt när ni åker till sommarstugan eller på semester.

Om olyckan är framme

1. Förbli lugn och överblicka situationen. Finns det ytterligare fara för dig eller andra? Säkra platsen.
2. Bedöm skadan. Tala lugnande till djuret och låt det veta var du är innan du rör det. Har djuret ont sätt nossnara innan du undersöker. Undvik nossnara om hunden/katten har svårt att andas.
3. Ge första hjälpen och förbered transport.

Medvetande

Är djuret vid medvetande? Försök få ögonkontakt eller ruska försiktigt på djuret och bedöm om det reagerar. Är djuret vid medvetande behövs inte hjärt- lungräddning utan andra skador kan åtgärdas t.ex. rensa luftvägar och bandagera sår.

Andning

Andas djuret? Säkra fria luftvägar genom att dra tungan framåt och avlägsna blod eller främmande föremål från nos och svalg. Kontrollera att slemhinnorna i munnen har ljusrosa färg. Blåaktig ton kan bero på andningssvårigheter

eller störd blodcirkulation.

Puls

känn på sidan av bröstkorgen bakom armbågen efter tecken på hjärtslag.

Medvetslös hund/katt utan puls och utan andning

Starta hjärt-lungräddning (se avsnittet om Hjärt- lungräddning för hund och katt nedan).

Medvetslös hund/katt med puls men utan andning

Starta konstgjord andning

(se avsnittet om Konstgjord andning för hund och katt nedan).

Medvetslös hund/katt som andas och har puls

Stoppa större blödningar, bedöm om risk finns för ytterligare skada när hunden/katten flyttas och försök förebygga detta.

Transportera djuret i sidoläge till veterinär.

Konstgjord andning för hund och katt

1. Säkra fria luftvägar. Öppna munnen, dra fram tungan, kontrollera att det inte finns något i svalget som kan hindra andning.
2. Stäng djurets mun och forma dina läppar om nosen. Blås försiktigt för att se att bröstkorgen reser sig. Tänk på att små djur har små lungor. Blås inte för hårt eller för mycket.
3. Andas med ca 20 andetag per minut tills andning kommer igång eller tills du når veterinär.

Hjärt-lungräddning för hund och katt

1. Säkra fria luftvägar. Öppna munnen, dra fram tungan, kontrollera att det inte finns något i svalget som kan hindra andning.
2. Med hunden/katten i sidoläge och en handflata mot de sista revbenen (närmast bakbenen) ges ett par kraftiga kompressioner av bröstkorgen för att stimulera andning och hjärta.
3. Om du ej ser tecken på andning eller puls fortsätt enligt följande:

Med hundens/kattens mun stängd sätter du dina läppar om nosen och blåser försiktigt fem långsamma andetag. Se att bröstkorgen lyfter sig men inte blir onaturligt stor. Ju mindre djur desto försiktigare andetag för att inte skada lungorna.

Sitt på knä bredvid hunden/katten. Lägg handflatorna mot bröstkorgen strax bakom/ovanför armbågen.

Med raka armar trycker du ner bröstkorgen 30 gånger i snabb följd (ca två tryck per sekund). Du ska inte krossa revbenen men kompressionerna ska vara tydliga och mellan varje tryck måste bröstkorgen få möjlighet att expandera helt.

Gör paus i hjärtmassagen och ge ytterligare två andetag.

Fortsätt hjärtmassagen. Är du ensam upprepa 30 tryck – två andetag tills puls och andning återkommer eller du inte orkar längre. Är ni två gör den ena 15 tryck följt av att den andra ger ett andetag o.s.v.

Transport av skadad hund och katt

Om hunden/katten kan, är det oftast bäst att låta den gå själv om inte ansträngning kan förvärra skadan t.ex. vid ormbett. Om du bär hunden/katten tänk på att lyfta utan att trycka ihop bröstkorgen och utan att trycka på luftstrupen. Det är också viktigt att försöka hålla djurets ryggrad rak, framför allt om man misstänker ryggskada. Om hunden/katten har ont, gör en nossnara med t.ex. gasbinda för att förhindra att du blir biten (se avsnittet om Munkorg och nossnara).

Katt eller liten hund bärs bäst vilande på båda armarna. En hand under frambenen och en under bakbenen. Har man tillgång till transportbur är det att föredra. Mellanstora hundar lyfter man med en arm om förbröst och framben med handen om armbågen och med andra armen under låren och bäckenet.

Stora hundar som inte kan hanteras av en person kan förflyttas på en bår. Gör en provisorisk bår av en bred planka/dörr eller bär hunden i en filt/lakan.

En hård bår är att föredra men risk finns att hunden kan trilla eller hoppa av. Om möjligt avdelas en person att hålla hunden stilla på båren. Man kan också stabilisera hunden på båren genom att dra ett par tag med tejp över hunden.

Munkorg och nossnara

Det är inte elakt att förse hunden/katten med munkorg och nossnara. Har djuret ont kan det bita omkring sig i panik hur snällt det än är i vanliga fall. Munkorg är fel endast om hunden/katten har påtagligt svårt att andas. Har du ingen munkorg gör du lätt en nossnara enligt följande instruktioner.

Snaran görs genom att göra en stor lös ögla på t.ex. en lång bit gasbinda alternativt ett snöre, rep, tygremsa eller ett koppel. Gör en ögla genom att göra en vanlig kärringknut med två slag. För öglan över nosen (knuten ska hamna på ovansidan av nosen) och dra åt försiktigt så att munnen inte kan öppnas. Ändarna korsas under nosen och knyts sedan bakom öronen.

Tassbandage

Lägg remsor av bomull mellan tårna och under sporren. Rulla ut en bomullslinda från tassens baksida, över tårna och upp på framsidan. Skilj gärna bomull från sårskada genom att lägga en kompress emellan.

Vira bomullslindan i överlappande varv runt tassen. Fäst med tejp. Upprepa med gasbinda för att förstärka. Gasbindan kan dras åt ganska hårt så att bandaget sitter stadigt utan att hindra blodtillförseln till tassen.

Skydda gärna bandaget med ett yttre lager elastisk linda eller förstärk med några remsor tejp för att förhindra att bandaget glider.

OBS! Ett bandage måste bytas dagligen, oftare om det blir blött. Skydda mot väta t.ex. med en plastpåse eller en tass-sko vid rastning.

Åtgärder vid vanliga akuta situationer

Följande text är menad som råd i akuta situationer tills veterinär kan kontaktas. Rådgör alltid med veterinär så snart som möjligt.

Sårskador

Ytliga småsår liknande skrubbsår behöver vanligen inte mer åtgärd än regelbunden rengöring med t.ex. klorhexidinlösning. Djupare skador som går genom hela huden bör undersökas av veterinär eftersom även ett litet hål kan dölja en stor skada. Små bitsår drar snabbt ihop sig men bakterier som blir kvar under huden kan orsaka bölder. Tvätta sår med vatten eller fysiologisk koksaltlösning, bandagera och kontakta veterinär.

Brännskada

Skölj med kallt vatten i minst 15 minuter (tag tid), skydda med kompress och bandage. Kontakta veterinär.

Värmeslag

Lämna aldrig djur i bilen under den varma årstiden. Symtom är kraftigt hässjande (hunden/ katten flåsar med tungan hängande ut ut munnen) och svaghet följt av medvetslöshet. Är olyckan framme, kyl hunden/katten med vatten eller fuktiga handdukar under transport till djursjukhus. Djur som drabbats av värmeslag bör alltid undersökas av veterinär eftersom inre skador kan ha uppstått.

Ormbett

Ett ormbett svullnar snabbt upp och är mycket smärtsamt. Bett i tassar är farligare än i nosen. Håll hunden/katten lugn och bär den till bil/båt för transport till veterinär och vidare behandling. Kortison har ringa eller ingen effekt men kan vara motiverat om man har långt till veterinär.

Förgiftning

Försök inte få hunden/katten att kräkas. Du gör bara situationen värre. Om djuret inte är mentalt påverkat (svårt att kontakta) ge det något att äta för att späda ut/neutralisera giftet. Tag med förpackningar, växter, svampar eller annat prov på giftet till veterinären. Hos veterinären kan kräkmedel ges om det är lämpligt samt vidare vård beroende på gift.

Främmande föremål i mun och svalg

Behövs vanligen två personer. En som står bakom hunden/katten för att hindra den från att backa och en som håller upp käkarna med grepp precis bakom hörntänderna samt en som försöker få bort föremålet som sitter fast. Runda föremål i svalget (boll) kan vara mycket svåra men försök att få en pincett eller ett finger bakom föremålet och dra ut det. Var beredd på att djuret kan försöka bita i panik. Är tungan svår att hålla, kan man förbättra sitt grepp med en handduk, hushållspapper, kompress eller dylikt.

Krampanfall

Hunden/katten faller ihop med ryckningar i huvud, kropp och ben. Djuret är ofta okontaktbart och kan bajsa och kissa på sig. Hunden/katten behöver lugn och stillhet. Släck ljuset, täck gärna över ögonen med en handduk men lämna nosen fri för andning. Stäng av TV/ stereo och andra ljudkällor. Undvik att röra hunden/katten och stoppa inte in något i munnen. Ring veterinär och rådgör. Anfall går ofta över på några minuter men om det inte verkar gå över, måste du till veterinär för kramplösande behandling.

Källa: www.djurhalsobutiken.se/forsta-hjalpen-for-hund-och-katt

Bilbälte

Bilbältet är den absolut viktigaste säkerhetsdetaljen i bilen – både i framsätet och i baksätet. Inte minst är bältet viktigt vid kortare sträckor och låga hastigheter, då det verkligen kan utgöra skillnaden mellan liv och död.

Ett trepunktsbälte minskar risken att skadas svårt vid en kollision med ca 50 procent. Ett tvåpunktsbälte är inte lika effektivt men minskar skaderisken med 20 procent. Många bilar är utrustade med bältessträckare, som drar åt bältet och minskar onödigt slack. Trepunktbälte i kombination med bältessträckare minskar skaderisken med ca 55 procent.

I Sverige har vi lag på att alla som åker bil ska använda bilbälte, både i framsätet och baksätet. Barn som är kortare än 135 cm ska dessutom ha en särskild skyddsanordning - babyskydd, bilbarnstol eller bälteskudde.

Om alla använde bälte skulle vi kunna spara cirka 60–70 liv varje år.

För att bältet ska ge optimalt skydd måste det användas på följande sätt:
Axelbandet över bröstet
Det diagonala bandet ska sitta över bröstet, så nära halsen som möjligt. Detta säkrar rätt vinkel på bältet så att det sitter mot de skelettdelar som bäst kan klara den kraft som uppstår vid en kollision, det vill säga axel och bröstben. Om du har det över eller under axeln kan det knäcka revbenen som i sin tur skadar hjärta och lungor. Bältesjusteraren, som många bilar är utrustade med, hjälper till att höja och sänka bältet så att det hamnar rätt i förhållande till din längd.
Höftbandet mot låren
Det nedre bandet ska sitta över höftbenet ner mot låren, inte över magen. Om bältet sitter över magen kan det tränga in i buken och orsakar inre blödningar.
Sträck bältet en extra gång
Bältet ska dras åt när du har satt det på dig. Ju närmare kroppen, desto bättre skydd ger bältet. Om bältet inte är sträckt slår du i ratten innan det gör någon nytta.
Under ytterkläderna
Bältet hamnar ofta fel om man har det utanpå tjocka kläder. Dessutom ska bältet sitta så nära kroppen som möjligt för att ge bra skydd. Särskilt viktigt är att höftbältet är under ytterkläderna.
Inte vridet
Var också noga med att kontrollera att bältet ligger slätt och inte är skadat. Ett vridet eller skadat bälte riskerar att slitas av vid en kollision.

När den som sitter i baksätet kastas fram med en krockvikt på ca 3 ton hjälper det inte att den som sitter framför använder sitt bälte. Hastigheten behöver inte vara högre än 40–50 km/h för att den som sitter i framsätet ska bli ihjälslagen av den som kastas fram från baksätet.

Om du är gravid är det viktigt att inte sluta använda bilbältet. Det ska ju skydda mer än ett liv! Försök att få bältet så långt ner mot låren som möjligt, så kommer fostret inte i kläm. Undvik att köra bil i slutet av graviditeten.

Vad säger lagen?

• Om en personbil, buss eller lastbil har sittplats utrustad med bilbälte så ska det enligt lagen användas.
• Barn som är kortare än 135 centimeter ska dessutom använda en särskild skyddsanordning, babyskydd, bilbarnstol eller bältesstol/kudde.
• Det är förarens ansvar att se till att passagerare under 15 år använder bilbältet. En förare som låtit bli att göra vad han eller hon kan för att få den som är under 15 år att använda bilbälte eller särskild skyddsanordning, döms till penningböter. Detta gäller både för bussförare och förare av personbil.
• En förare kan inte straffas för att en passagerare som är 15 år eller äldre inte använder bilbälte, utan då är det passageraren själv som riskerar penningböter.
• Bötesbeloppet för den som inte använder befintligt bälte är 1500 kronor och 2500 kronor om barn under 15 år sitter obältade i bilen.

Är det lag på bilbälte i buss i sverige?

Ja, är bussen utrustad med bilbälte skall man enligt lag använda detta.

Barn under 135 centimeter ska dessutom använda en särskild skyddsanordning

som bilbarnstol eller bältesstol/kudde.

Källa: www.ntf.se/konsument/bilar/skyddssystem/default25921.asp

RAV - Riksorganisationen för Anhöriga till Våldsdödade

RAV:s syfte är ett verka stödjande och opinionsbildande för att anhöriga och andra närstående till dem som har dötats, eller kan antas ha dödats, genom våldsbrott ska få ett bättre stöd från både omvärld och samhälle.

Läs mer på hemsidan:

www.rav.se/

Mitt liv...

...förändras!

Läs mer här: www.problemsvar.se/index/128221.html

Medberoende

Är du anhörig till en person som har ett missbruk?

Är du medberoende?

Alkoholism, drogmissbruk och andra beroenden och missbruk får destruktiva konsekvenser för de anhöriga, för dem som står missbrukaren nära.

Det kan vara din förälder, ditt barn, din sambo, en arbetskollega

eller någon annan person du bryr dig mycket om.

Är du ofta orolig för personen och lägger mycket av din energi

på att försöka hjälpa missbrukaren?

Känner du att du själv fastnat i din egen utveckling för att din tid och ork

använder du till att försöka lösa missbrukarens problem?

Då är du sannolikt medberoende.

Att leva som anhörig till en person med missbruk innebär ofta att man

dras med i missbrukarens destruktivitet.

Som anhörig kan kan man utveckla ett medberoendebeteende.

Läs mer här eller besök:

Blogg för anhöriga

Diskussionsforum för anhöriga

Svenska handalfabetet

Handalfabetet används av döva främst för att stava namn.

Personer som inte kan teckenspråk kan använda handalfabetet för att kommunicera med döva. Använda enkla ord och meningar om du med hjälp av handalfabetet ska stava dig fram när du träffar en döv person.

Eftersom döva är vana vid att omgivningen inte tecknar, ska man inte tveka att försöka med det man redan kan för att göra sig förstådd; skriva, tala lugnt och tydligt, rita, peka och visa.

Engagera dig!

Vill du bli aktiv medlem i Tjejjouren i Lund?

Alla tjejer och kvinnor kan bli aktiva i Lunds tjejjour.

Vill man engagera sig i tjejjouren gör man det lättast genom att gå på möten med arbetsgruppen, vårt verkställande organ, som har möten var tredje Torsdag.

Maila oss för mer information: tjejjourenilund@roks.se
För att räknas som aktiv medlem krävs också att man engagerar sig i ett av våra utskott som du kan läsa mer om under fliken vår verksamhet.

Tips på vad du kan bidra med är:

Jourgruppen:

Skolgruppen:

Internutbildning:

Ekonomi:

Marknadsföring:

Tjejcafe:

Kanske vill du starta upp ett helt nytt projekt?

För att få sitta i jourtelefonen, möta stödsökande tjejer och hålla i skolverksamhet krävs det att du fyllt 18 år och att har genomgått en grundutbildning.

För att få gå grundutbildningen krävs att du betalt medlemsskapsavgiften på 80 kronor.

Avgiften betalar du till vårt Postgiro: 175935-6 Grundutbildningen är öppen för alla medlemmar och vi brukar hålla en utbildning per termin, i februari och oktober.

Hör av dig till vår mail för mer information: tjejjourenilund@roks.se.

Engagera dig!
Bli vän med oss på Facebook!

Larma med SMS

Försökstjänsten larma 112 via SMS är ett utvecklingsprojekt mellan SOS Alarm och Post- och Telestyrelsen där döva, tal- och hörselskadade

ska kunna kontakta SOS Alarm via SMS.

Vid en nödsituation kan den som nyttjar tjänsten sända ett sms till nummer 112 med så mycket information om händelsen som möjligt.

Det första meddelandet bör berätta kort vad som har inträffat och om möjligt var hjälpen behövs. SOS-operatören kommer sedan att via sms ställa kompletterande frågor för att få tillräcklig information

för att kunna sända rätt hjälp till rätt plats.

Hur fungerar SMS 112?
Tjänsten kräver att de som är behöriga registrerar sig via SOS Alarms hemsida.

Tjänsten är endast öppen för hörsel- och talskadade.
Efter att du har registrerat dig via hemsidan kommer inom några dagar ett sms med ett meddelande att tjänsten är klar att använda.

www.sosalarm.se/sv/112/Att-larma-112/Satt-att-larma/--Larma-112-via-SMS/

Nya bestämmelser nedskräpning...

Lättare att ge straff för nedskräpning
Att skräpa ner på allmänna platser är ett brott enligt lagen.
I dag finns det bara ett brott som heter nedskräpning.
Nu ska brottet nedskräpning delas upp i två olika brott.

Om man bara har skräpat ner lite heter brottet nedskräpnings-förseelse.
Det kan vara när någon har haft picknick och lämnat kvar lite skräp på marken.
Straffet för ett sådant brott blir böter.

Om man har skräpat ner mycket heter brottet nedskräpning.
Nedskräpning är ett allvarligare brott.
Straffet för ett sådant brott blir böter eller fängelse i högst ett år.

Orsaken till att nedskräpning delas upp i två brott är att det har blivit vanligare att folk skräpar ner lite.
På det här sättet ska bli lättare att bestraffa dem som

skräpar ner i parker och på gator.
Polisen ska kunna ge den skyldige böter med en gång.
Riksdagen hoppas att det ska göra att folk skräpar ner mindre.

Den nya lagen gäller från den 10 juli 2011.
Det här beslutade riksdagen den 1 juni 2011.

Lindrig nedskräpning blir separat brott (MJU24)
Brottet nedskräpning delas upp i två kategorier beroende på hur allvarligt brottet är, en lindrig och en normal. Det nya, lindrigare brottet kallas nedskräpningsförseelse och kan endast leda till penningböter. Brott av normalgraden kallas nedskräpning och leder liksom tidigare till böter eller fängelse i upp till ett år. Syftet med ändringarna är att det ska gå lättare att ingripa mot nedskräpning. För brott som endast kan leda till penningböter kan Riksåklagaren vid behov besluta att införa ordningsbot, vilket skulle betyda att den skyldige kan bli bötfälld på plats. Det blir alltså enklare att ingripa mot den som skräpar ner enligt den lindrigare straffbestämmelsen.

Med anledning av nya EU-regler på avfallsområdet görs också vissa lagändringar. Ändringarna gäller bland annat hur man definierar avfall och hantering av avfall.

Övningsköra – allmänna krav

För att överhuvudtaget få övningsköra måste man ha ett giltigt körkortstillstånd.

Om du övningskör privat måste din handledare ha ett ha handledarbevis och ni måste ha gått en utbildningskurs, mer information om det nedan. Beroende på vilket fordon du ska köra är åldersgränserna olika. För mopedkörkort är gränsen 14 år och 9 månader (dock är privat övningskörning förbjuden för moped), bil (körkort kategori B) och lätt motorcykel får man övningsköra från 16 års ålder, för att få övningsköra mellanklass-mc (under 25 kW) måste man vara 17 år och 6 månader, medan man måste vara 20 år fyllda för att kunna övningsköra vanlig motorcykel. När du övningskör personbil måste bilen märkas med en tydlig skylt med texten ÖVNINGSKÖR. Vid privat övningskörning måste skylten vara grön, medan trafikskolor använder en röd skylt. Dessa skyltar går att köpa på de flesta bensinmackar. Det är också värt att veta att det är handledaren som räknas som ansvarig förare vid övningskörning, vilket innebär att bilförsäkringen inte påverkas.

Sluta röka

För att sluta röka, kan du göra följande:

Skriv ner orsakerna till varför du vill sluta röka.

Undersök i vilka situationer du tycker om att röka mest.

Du bör vara mycket klar över vilka dessa situationer är (t ex när du roar dig) så att du kan ha färdiga lösiningar för hur du ska hantera dessa situationer.

• Bestäm dig för vilken dag du vill sluta. Det kan vara imorgon, men det kan också vara vid ett tillfälle längre fram som passar dig bättre.
• Berätta för människor i din omgivning att du tänker sluta röka - kanske finns det fler som vill sluta med dig.
• Ta bort allt som påminner dig om rökningen.
• Sluta tvärt: det ger dig de bästa chanserna till att lyckas.
• Ändra dina mat- och dryckesvanor. Drick mycket vatten, ät mycket färsk frukt och var medveten om riskerna med njutningsdrycker som kaffe, te och alkohol.
• Belöna dig själv. Gör trevliga saker eller ge dig själv en present t ex en cd eller kläder.
• Om du får ett återfall, så ge inte upp! Uppmärksamma istället i vilken situation återfallet skedde och tänk ut tänkbara alternativa sätt till att bemöta detta på. Om du klarar av att hantera en liknande situation i framtiden, utan att falla för frestelsen att röka, har du blivit starkare.

Begäret och lusten att vilja röka är en av de första sakerna du lägger märke till när du slutar röka. Ett sådant sug efter cigaretter varar i några minuter.

Det kommer, sitter i en kort stund och försvinner sedan.

Om du nyligen slutat röka kommer du känna ett starkare begär mer ofta än när du hållit upp i ett par veckor. Efter ett tag kommer det att ta allt längre tid mellan begären.

Det mest önskvärda är att begäret efter cigaretter försvinner helt och hållet. Nicotinplåster, själv-hjälps böcker och din läkare kan hjälpa dig att sluta röka. Hälsocenter anordnar också särskilda "sluta-röka-kurser".

Hitta mig på facebook!

Problemsvar Se | Skapa en profillänk

Problemsvar.se | Marknadsför din sida också

Tallriksmodellen

Tallriksmodellen åskådliggör hur man komponerar en bra måltid - lunch eller middag. Modellen visar proportionerna mellan olika ingredienser i måltiden.

Tallriksmodellen har tre delar:

1. Den första är potatis, ris eller pasta samt bröd. En stor del av tallriken fylls med livsmedel från denna grupp. För den som behöver mycket energi kan denna del göras ännu större. Komplettera eventuellt med en bit fullkornsbröd.
ca 40% av portionen

Potatis, Pasta eller Ris och ev bröd.

Ger oss: Kolhydrater (Energi), Fibrer, vitaminer och mineraler.

2. Den andra delen består av grönsaker, rotfrukter och frukt. Denna del är lika stor som den förra. Den som är överviktig kan låta denna del bli upp till hälften av tallriken.
ca 40 % av portionen

Rotfrukter och grönsaker. Även frukt. Ger oss: Mineraler, Fibrer och Vitaminer. Framförallt Vitamin C finns i de flesta  grönsaker och frukter och hjälper kroppen att ta upp järnet i maten.

3. Den minsta delen är avsedd för kött fisk, ägg eller baljväxter, exempelvis bönor.
ca 20% av portionen

Kött, Fisk eller Fågel. (Om du är vegetarian väljer du Quorn, bönor eller linser)

Ger oss: Protein, mineraler, järn och zink och selen.

SMS-påminnelse till mobilen!

Vår smarta SMS-tjänst hjälper dig att hålla reda på tvättiden, möten och annat som du annars lätt glömmer.

Du väljer själv vad du vill bli påmind om.

Välkommen till Kronans Droghandels SMS-tjänst,

som hjälper dig att hålla reda på när du ska ta din medicin.

Du bestämmer själv vad som ska stå i det SMS som skickas till dig, när det ska skickas ut och under hur lång tid du önskar få påminnelsen.

Tar du medicin flera gånger om dagen kan du välja att få fler påminnelser under en och samma dag.

Vi på Kronans Droghandel sparar ditt telefonnummer och din påminnelsetext. Telefonnumret sparas så länge du är ansluten till tjänsten.

Påminnelsetexten utan sammankoppling med telefonnummer sparas för vår statistik och utvärdering av tjänsten.

Telefonnummer kan också komma att användas för reklamutskick av oss så länge du är ansluten till tjänsten.

Personuppgifter behandlas i enlighet med personuppgiftslagen (1998:204)

Gå till SMS-tjänsten >

Föräldraskapets budord

Vad är en bra förälder?

Målet är nog att vara, som någon så rätt uttryckte det:

"sitt barns språngbräda och skyddsnät".  Men hur blir man det?

Och det viktigaste; hur ger man dem självförtroende.

1) Du duger
Överallt dessa krav. De tycks vara en nästan oundviklig del av den tid vi lever i. Vi anstränger oss hela tiden för att räcka till. Är det därför vi inte tror att vi duger som föräldrar?

En massa information som sköljer över oss om att träna barnen och stimulera än hit och än dit och jag orkar inte och hinner inte. Men det är ingen fara - du duger.

2) Lyssna på din intuition
Kanske tillbringar vi väl mycket tid med att fundera på om vi gör rätt eller fel,

istället för att lyssna på oss själva och vårt barn.

De flesta av oss har en god intuitiv förmåga att känna vad som är rätt.

Snegla inte så mycket på andra, annat än för att få uppslag.

Kopiera inte, ditt barn är en personlighet, och en del av en familj, det är er det ska fungera för.

3) Acceptera det barn du har fått
Låter det korkat?  Tänk efter. När man väntar barn formar man många förhoppningar och "drömmar", det är inte ofta det blir som man tänkt sig.

Barnet kanske inte blev lika utåtriktat som du, tvärtom rätt blygt.

Det kanske inte alls hanterar förändringar lika bra som du.

De där sidorna kan man rent av reta sig på, det måste man jobba med.

Alla barn är bra på något, kanske bara inte på det som du tänkt dig. Barn är personligheter.

Vissa föräldrar behöver inte plocka undan en pryl, andra har kliniskt rent i hyllor.

Vissa barn är helt enkelt mer utforskande än andra, det handlar väldigt sällan om uppfostran.

4) Bekräfta barnet
Vill du ge ditt barn självförtroende? Då ska du respektera det. Barnet är en individ och kan ha en annan uppfattning än du. Den uppfattningen är också viktig. Och spännande.

Att bekräfta det, att visa intresse för det, är att visa barnet att man accepterar det som det är.

Att barnet duger, att det får ta plats för vad det gör och tycker är viktigt.
Det handlar också om att säga att barnet är okej, även när det gör dumheter och är argt.

5) Att sätta gränser är inte alltid att säga nej
Välj dina strider och var flexibel. Bara för att du började med att säga nej, kan man faktiskt ändra sig. Och säg inte nej per automatik, då förlorar "nejet" sin verkan. Tänk efter först.

6) Var vuxen
Att barnet får bestämma allt, regera familjens vardag, skapar bara frustration hos barnet.

Du är vuxen - du bestämmer. Och man behöver inte ha argument för allt eller vädja till barnets bättre jag. Man kan ta beslut på grundval av att man faktiskt vet bäst.

Men barn har rätt att vara arga.

7) Hota inte - om du kan låta bli
Akta dig för hot. Välj dem du tänker använda. Hota inte med att gå ifrån ditt barn eller lämna bort dem, det kan skapa väldig ångest. Du får bli arg och skrika ibland,

men du måste också be om ursäkt och förklara varför du blev så arg.

8) Föregå med gott exempel
Barn gör inte vad du säger, de gör vad du gör. Ett barns uppfostran är resultatet av familjens intressen och hur familjen fungerar. Vill du att ditt barn ska visa empati får du börja.

9) Kom ihåg hur det var att vara barn
Försök att på så sätt förstå varför barnet blir så argt, dess frustrationer och glädje.

Försök att förstå barnets argument. Säg inte nej, bara för att du som vuxen tycker att det är besvärligt med till exempel en koja i vardagsrummet.

PS.
Att vara förälder är utan tvekan det roligaste som finns, och samtidigt det svåraste.

Socialtjänsten

Att kontakta socialtjänsten
Vad gör socialtjänsten för något?

Här får du reda på allt som har med soc att göra!

Innehåll

•Vad är socialtjänsten för något?
•När kan socialtjänsten hjälpa mig?
•Vilka arbetar på socialtjänsten?
•Måste mina föräldrar veta att jag ska till socialtjänsten?
•Vad är en anmälan?
•Vad händer när jag ska till socialtjänsten?
•Vad händer om de inleder en utredning?
•Vad är det för stöd som socialtjänsten kan ge?
•Hur kontaktar jag socialtjänsten?
•Vad är LVU?
•Vad är ett yttrande?
•Kan jag med funktionsnedsättning få extra stöd?
•Vart vänder jag mig om jag behöver hjälp med pengar?
•Kan jag ansöka om pengar om jag är under 18 år?
•Vad händer om jag inte får några pengar?

Läs mer här!

Donationsregistret

Socialstyrelsen ansvarar för Donationsregistret.

Donationsregistret startades 1996 av Socialstyrelsen i samband med att den nu gällande transplantationslagen trädde i kraft.

Till donationsregistret kan du anmäla din inställning till att donera dina organ och vävnader för transplantation efter döden.

Fördelen med om du anmäler din vilja till donationsregistret är att du kan vara säker på att ditt beslut verkligen kommer till sjukvårdens kännedom om en donation skulle bli aktuell, oavsett vad som händer dig och andra under livets gång.

Du kan också använda dig av e-legitimation.

Då hamnar din anmälan direkt i Donationsregistret och ingen bekräftelsebrev eller annan brevkommunikation från Donationsregistret är nödvändig.

Du kan också kontrollera dina tidigare registrerade uppgifter genom

att använda dig av e-legitimation.

Du kan självklart anmäla dig utan e-legitimation.

Då får du en bekräftelse på de uppgifter du anmält och kan kontrollera

att de registrerade uppgifterna är riktiga.

Bekräftelsen kommer inom tre veckor att skickas till din folkbokföringsadress.

Om du vill ändra en tidigare anmälan är det enklast att göra en nyanmälan.

Det är alltid den senast lämnade uppgiften som gäller.

Läs mer på Donationsrådets webbplats
Donationsrådet har uppdraget att se till att Sverige blir bättre på organ- och vävnadsdonation så att människor kan få ett bättre liv och att fler liv kan räddas.

På deras webbplats kan du läsa mer om organdonation,

bland annat frågor och svar om donationsregistret.

Lista över substanser som är narkotikaklassade i Sverige

Lista över narkotika

Här är en lista över substanser som är narkotikaklassade i Sverige.

Patientjournalen

Vad gäller?

Patientjournalen har flera syften.
När man söker och får vård förs en patientjournal. Det främsta syftet med patientjournalen är att man ska få en bra och säker vård som dokumenteras. Den blir en informationskälla som följer med, till exempel i den behandling man får. Patientjournalen kan också bidra till att man blir mer delaktig i vården. I journalen kan ingå till exempel röntgen-, laboratoriesvar och foton. Patientjournalen är också viktig om man har synpunkter på vården och det ska göras en utredning. Journalen kan dessutom användas för uppföljning och utveckling av verksamheten samt för forskning om man har gett sitt samtycke till det.

Vad patientjournalen ska innehålla
Hur en journal ska föras och skyddas finns det bestämmelser om i en särskild lag, patientdatalagen.

En patientjournal ska innehålla:

• Kontrollerade personuppgifter, till exempel namn och personnummer. Enda undantaget är om man gör ett hiv-test. Då har man rätt att vara anonym. Är man hiv-smittad upprättas en journal med personuppgifter.
• Uppgifter om varför man har fått vård.
• Den diagnos man har fått, alltså en beskrivning av sjukdomen, samt de undersökningar och behandlingar man gått igenom.
• Uppgifter om vilken information man har fått, till exempel vilka behandlingsalternativ som finns och möjligheten till en förnyad medicinsk bedömning, så kallad second opinion.
• Uppgifter om vem som har gjort en viss anteckning i journalen och när anteckningen gjordes.
• Om man har lämnat samtycke till att prover från kroppen sparas i så kallade biobanker.

Om man tas in akut på sjukhus och ingen vet vem man är får man givetvis vård ändå och därmed en journal. Identiteten får fastställas efteråt.

Det är förbjudet att radera eller göra text oläslig i en journal. Den som antecknar i journalen får bara rätta felaktigheter genom att markera det felaktiga och föra in nya anteckningar. Om man anser att en uppgift i journalen är oriktig eller missvisande ska det antecknas i journalen.

Rätt att läsa sin journal
Läkaren gör prövning
Om man vill läsa sin journal kan man vända sig till det ställe där man behandlades. Om man är osäker vänder man sig till sin vårdcentral. Oftast finns anteckningarna samlade i en journal från flera vårdtillfällen om det är inom samma sjukhus eller vårdcentral. I princip har man alltid rätt att läsa sin egen journal efter att läkaren, eller den som har hand om journalen, gjort en prövning. Man har rätt att läsa journalen i lugn och ro och skriva av uppgifterna. Man kan få en kopia av journalen, då får man vanligtvis betala kopieringskostnaden.

Det bästa är att skriftligen ansöka om att få läsa sin journal. Det gör det lättare att visa att det verkligen finns en förfrågan och att kräva ett svar inom rimlig tid, oftast inom några veckor.

Det görs alltid en individuell bedömning av lämpligheten att lämna ut en journal. Till exempel kan man bli nekad att läsa sin journal om den ansvarige läkaren bedömer att det finns starka medicinska skäl till att man inte läser den. Det händer väldigt sällan och då oftast inom psykiatrisk vård. Ofta sekretessbeläggs också delar i journalen där det finns uppgifter som hämtats från någon annan person om den personen riskerar att utsättas för våld eller annan skada.

Vårdnadshavare har i regel rätt att ta del av sitt barns journal, men när barnet blir äldre, i tonåren, krävs oftast att barnet ger sitt samtycke till det. Journalen lämnas till exempel inte ut till en vårdnadshavare om man inom sjukvården eller socialtjänsten misstänker att barnet far illa hos sin vårdnadshavare eller att vårdnadshavaren inte kan skydda barnet.

I en del landsting finns ett så kallat gemensamt vårdregister med uppgifter om vilka besök man har gjort på vårdcentraler och sjukhus. Via det får man veta var det finns journaler som man kan begära att få se. Ett sådant registerutdrag har man rätt att få en gång om året, men man måste själv skriva till landstinget och begära att få ut det med stöd av paragraf 26 i personuppgiftslagen. Då får man en kopia av registerutdraget hemsänt som rekommenderat brev.

Möjlighet att överklaga
Om en privatläkare säger nej till att lämna ut en journal måste läkaren meddela sitt beslut till Socialstyrelsen för prövning. Läkaren ska skicka med en förklaring till sitt beslut.

Det gäller också läkare som har avtal med landstinget.

Socialstyrelsen prövar om det finns skäl till att inte lämna ut journalen och kan komma fram till att den ska lämnas ut. Men om också Socialstyrelsen beslutar att journalen inte ska lämnas ut kan man överklaga till kammarrätten.

Om journalen upprättats inom landstinget eller kommunen och läkaren vägrar lämna ut hela eller delar av journalen kan man begära att få ett skriftligt beslut av landstinget eller kommunen. Även det beslutet kan överklagas till kammarrätten.

Hur journalanteckningarna ska se ut
Anteckningarna i patientjournalen ska vara skrivna på svenska.

De ska vara tydliga och så långt som möjligt begripliga även för den som inte är medicinskt kunnig.

Ibland kan det ändå vara svårt att förstå de begrepp och fackuttryck som används.

Om man inte förstår det som står i journalen kan man be sin läkare eller annan vårdpersonal att förklara vad det betyder. Det kan vara bra att gå igenom journalen tillsammans med sin läkare. Anteckningar om en patient får inte vara kränkande.

Varje anteckning ska i stort sett alltid vara signerad, det vill säga underskriven av den som ansvarar för journalen och då går i god för att anteckningen är korrekt.

Om man som patient har en avvikande mening eller anser att en uppgift är fel ska detta antecknas i journalen. Man behöver inte tala om vad man tycker är fel i journalen, det räcker med att det står att man har en avvikande mening där man tycker det är felaktigt.

Sekretesskydd
Patientjournalen skyddas
Det som står i patientjournalen skyddas av sekretess, det vill säga alla uppgifter skyddas mot att obehöriga får tillgång till den och kan sprida innehållet. Det är bara den hälso- och sjukvårdspersonal man blir vårdad av som har rätt att läsa journalen.

Men för att kontrollera att bestämmelser som styr hälso- och sjukvård följs kan en myndighet, till exempel Socialstyrelsen, läsa journalen utan att man som patient har gett tillåtelse till det. Likaså kan Försäkringskassan och socialtjänsten ha rätt att få del av vissa journaluppgifter utan tillåtelse.

Varje gång någon i vården läser i en elektronisk journal registreras det. Då går det att spåra via en så kallad logg vem som har läst journalen, var den personen arbetar och när det skedde. Landstinget eller den privata vårdgivaren ska kontrollera med stickprover att ingen obehörig tittat i journalen. Och som patient har man rätt att få veta det i så fall.

Det är vårdenheten, till exempel en vårdcentral eller ett sjukhus, som ansvarar för journalen. Journaler måste sparas i minst tio år efter den senaste anteckningen. I landstingen sparas i regel journalerna mycket längre. Det gäller till exempel om journalen kan behövas för att avgöra försäkringsärenden eller ansvarsfrågor. Journalen kan också behövas för forskning och för utredning om släktrelaterade sjukdomar.

Journaler från en nerlagd läkarpraktik ska också sparas i åtminstone tio år och kan arkiveras i landstingets arkiv.

Om man inte vill ha en sammanhållen journalföring
Den vårdgivare som för journal ska försöka hålla journalen tillgänglig för andra vårdgivare. Det kallas för sammanhållen journalföring och är ett sätt för den som vårdar en patient att få veta vilken vård som tidigare givits.

Om man som patient inte vill ha alla anteckningar i en sammanhållen journalföring tillgängliga för andra vårdgivare ska man tala om det för den man blir behandlad av. Då spärras uppgifterna och andra vårdgivare kan inte läsa anteckningarna. Man måste då själv berätta för sina nya vårdkontakter vad de behöver veta.

Man kan när som helst begära hos sina vårdgivare att spärrarna tas bort och att anteckningarna kan läsas av andra vårdgivare.

Om man har vårdnaden om ett barn kan man inte få anteckningar om barnet i en sammanhållen journalföring spärrade för andra vårdgivare.

Om man vill spärra uppgifter i sin journal hos en vårdgivare
Om det finns uppgifter i patientjournalen som man inte vill ska vara tillgängliga för andra hos samma vårdgivare kan man begära att de spärras. Det kan till exempel vara så att man inte vill att läkaren som behandlat ens hjärtbesvär ska få veta att man har sökt för hörselproblem. Då står det i journalen att det finns spärrade uppgifter.

Man kan när som helst be vårdpersonalen ta bort spärren.

Om man blir akut sjuk, med fara för liv och hälsa, kan de som vårdar ta bort spärren om all information i journalen antas vara viktig att ha. En vårdnadshavare kan inte spärra uppgifter om sitt barn.

Om man vill förstöra sin journal
Om man vill att patientjournalen helt eller delvis ska förstöras kan man begära det hos Socialstyrelsen. Då krävs att man har godtagbara skäl för det och att det är uppenbart att journalen inte behövs för framtida vård. Om Socialstyrelsen avslår en ansökan om förstörelse kan man överklaga hos förvaltningsrätten.

Om journalen får förstöras innebär det att också alla kopior förstörs.

En nackdel med att en journal på detta sätt försvinner kan vara att det till exempel blir svårare att få en säker vård därför att uppgifter kan försvinna.

Det kan också försvåra att begära ersättning om man har blivit skadad när man fått vård.

Mer information: Patientjournalen - 1177