Om Tjejjouren.se Tjejjouren.se är en portal för Sveriges tjejjourer.
Här kan du hitta din närmaste tjejjour eller botanisera bland informationstexterna i Tjejguiden.
Sidan Tjejjouren.se vänder sig främst till alla som identifierar sig som tjejer i åldrarna 12-20.
Men också till dig som är anhörig till en ung tjej eller är nyfiken på tjejjoursrörelsen.
Du som är ung tjej kan också ställa en fråga direkt här på sidan.
Den besvaras av en jourtjej inom 48 timmar.
Tidigare har tjejjourerna chattat med unga tjejer över MSN.
I Tjejjouren.se finns ett nytt chattverktyg som är mer användarvänligt för tjejjourerna och säkrare för de stödsökande tjejerna.
I Tjejjouren.se finns också ett stort intranät där jourtjejerna kan samarbeta och
utbyta tankar och erfarenheter.
Sammanlagt har 5,3 miljoner satsats på Tjejjouren.se av ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige), SKR (Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund), Allmänna arvsfonden och Ungdomsstyrelsen.
Vill du ha kontakt med Tjejjouren.se? Mejla oss.
Har du synpunkter på sidan? Mejla webbredaktören.
Och så svar på allmänhetens två vanligaste frågor om Tjejjouren.se:
Behövs verkligen sidan? Ja. Statistiken visar att många unga tjejer har det tufft.
De utsätts för kränkningar, övergrepp och sexuellt våld i en helt annan utsträckning
än de jämnåriga killarna.
Dessutom bär många på ångest och självmordstankar och lider av självskadebeteende.
Trycket på tjejjourerna är ofta hårt. Ändå är det inte alla som vet om att rörelsen finns.
Tjejjouren.se är ett sätt att nå ut till de unga tjejer som behöver en tjejjour.
Även de som bor i en kommun där det inte finns någon.
Det är också ett sätt att synliggöra en stor, viktig men ganska okänd rörelse.
Men killarna då?
Ja, det behövs säkert killjourer, och jourer som vänder sig till alla kön.
Tjejjoursrörelsen har verkat och vuxit sedan 1996 och det är mycket hårt och frivilligt arbete som har gjort den här sidan möjlig.
Du som känner dig beredd att göra samma insats för killarna, sätt igång!
Programmera mobilen Har du mobiltelefon så programmera kortnummer till polis, socialjour, kvinnojour och vänn-er som du kan lita på och som kan hjälpa dig vid en akut situation. Kanske har du någon granne du kan prata med som kan hjälpa dig om du akut måste lämna ditt hem.
Pengar Se till att du alltid har en summa pengar tillgängligt så att du kan vara säker på att du kan ta en taxi om du snabbt behöver lämna ditt hem.
Extranycklar Se till att ha extranycklar till bostaden, även till sjutillhållarlåset om det finns ett sådant. Gör även extranycklar till bilen och cykeln.
Samla ihop personliga handlingar och de nödvändigaste Samla ihop dina viktigaste handlingar som pass, bankpapper och körkort. Packa också en väska med det nödvändigaste för dig och barnen. Ta med viktiga och personliga saker till barnen. Packa även ner saker som har stort känslomässigt värde för dig, som foton eller smycken - annars är risken stor att du inte kommer att få tillbaka dessa. Glöm inte eventuella mediciner till dig eller barnen. Förvara detta på jobbet eller hos någon du litar på.
Husdjuren Har du möjlighet att planera inför att lämna ditt hem och har husdjur så se till att du har någon du kan lämna dem till så att mannen inte gör dem illa eller använder dem i utpress-ningssyfte.
Ta kontakt med kvinnojouren
Behöver du fly från ditt hem för att undkomma att fysiskt och/eller psykisk misshandel så ring antingen Socialtjänsten eller Kvinnjouren och berätta att du behöver ett skyddat boende.
Lämna bostaden när mannen inte är hemma
Försök att lämna hemmet när mannen inte är hemma och ta barnen med dig så att han inte kan använda dem i utpressningssyfte.
Hur skiljer jag mig från en man jag har flytt ifrån? Du ansöker om skilsmässa via tingsrätten. Vill mannen inte skriva under skickar tingsrätten först en delgivningsman och fungerar inte det blir det ett polisärende.
Vad händer med bostaden?
Om du måste fly din bostad, och rätten inte anser det vara bevisat att du har blivit misshandlad, kan du förlora bostaden eftersom du har lämnat den. Det är därför viktigt att du dokumenterar alla skador, hot och händelser som du kan använda som bevis i en eventuell rättegång. Vad säger lagen om jag bara tar med mig barnen och går?
Tidigare sade lagen att oavsett vad som hade hänt i äktenskapet så skulle det vara rättvist mellan föräldrarna vad gällande de gemen-samma barnen. Men efter lagändringen ska nu domstolarna döma enlighet med barnets bästa. Hur är det när misshandeln främst är psykisk?
Det är svårare att bevisa psykisk misshandel och terror än fysisk misshandel. Det gäller därför att du skriver ner dina upplevelser. Det är också bra om du tar kontakt med socialtjänsten och berättar för dem hur du har det så de kan ge ett utlåtande vid en eventuell rättsprocess.
1. Inledning
Drygt tjugotusen kvinnor i Sverige anmäler varje år till polisen att de utsatts för misshandel av en man. I åttio procent av fallen avser anmälan övergrepp av en man som är bekant för kvinnan.1 Hur många som blir slagna utan att anmäla vet vi inte. Enligt Brottsförebyggande rådet misshandlas fyra-fem gånger fler kvinnor än vad polisanmälningarna visar. Minst sexton kvinnor i Sverige mister varje år livet på grund av våld från en man som de har eller har haft en nära relation till.2
I många relationer där det finns våld, finns också barn. En del av dessa barn blir själva slagna och många ser när mamma blir slagen. De flesta av barnen vet vad som sker i familjen även om de inte själva är med när våldet utövas.
Att män brukar våld mot kvinnor förekommer i alla sociala miljöer, åldrar, etniska ursprung och religiösa tillhörigheter. Mäns våld mot kvinnor finns över hela världen och har också uppmärksammats av världssamfundet.
1993 antog FN:s generalförsamling en deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor.
I Sverige lade regeringen år 1997 fram en proposition om kvinnofrid3, som lett till en satsning på lagstiftning och krav till statliga myndigheter om förebyggande insatser, åtgärdsprogram och samverkan. Socialtjänsten gavs ett särskilt ansvar för de våldsutsatta kvinnorna och 2006 gjordes ett tillägg för barn som bevittnar våld:
Socialnämnden bör verka för att den som utsatts för brott och dennes anhöriga får stöd och hjälp. Socialnämnden bör särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp att förändra sin situation Nämnden bör också beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av stöd och hjälp. 4
Av departementspromemoria Barnen i brottets skugga samt proposition 2005/06:66 framgår att lagändringen syftar till att förstärka stödet och rättigheterna för barn som bevittnar brott av och mot närstående personer. Barn som på detta sätt drabbas av att bevittna brott kan ha samma behov av stöd som barn som själva utsätts för brott. För att lyfta fram behov av stöd och hjälp som denna grupp barn kan ha och förtydliga socialtjänstens ansvar slås fast att barnen är offer för brott.4:1
1 Kvinnofrid – att förstå bakgrund till mäns våld mot kvinnor och dess effekter. Brottsoffermyndigheten 2001
2 Som ovan.
3 Kvinnofrid. Regeringens proposition 1997/98:55
4 5 kap 11 § socialtjänstlagen
4:1 Barnen i brottets skugga (Ds2004:56) samt proposition 2005/06:166
- Barns berättelser om våld i hemmet
Käre Gud Min pappa är dum. Gör så att han ändrar sig. Men du får inte göra illa honom. Hjärtliga hälsningar från Martin
Ur boken Barn skriver till Gud (1999)
Förord Att få göra detta arbete har varit en stor förmån. Att som socialsekreterare under en tid få kliva åt sidan för att undersöka frågor som uppstått i det praktiska arbetet har varit både spännande och lärorikt. Men det har inte alltid varit lätt. Att gå från den åtgärdsinriktade praktiken till att teoretiskt granska ett fenomen har varit en tidskrävande process. Ibland undrade jag om jag någonsin skulle bli färdig. Nu då det är dags att skriva de sista raderna vill jag framföra ett stort tack till alla som gjort denna studie möjlig att genomföra. Först och främst vill jag tacka alla barn som generöst berättat för mig om sina erfarenheter. Utan er medverkan hade inte undersökningen kunnat göras. Ett stort tack också till barnens mödrar. Jag vill också tacka min handledare: fil dr Lars-Erik Olsson. Ett tack går också till Elisabeth Christiansson, doktorand, som har lett den mentorsgrupp för magisterstuderande som jag har ingått i. Elisabeth har inspirerat, förklarat, och väglett oss studenter och har en enorm förmåga att förklara diffusa begrepp på ett lättfattligt sätt. Jag vill också tacka Eva Humlesjö, socionom och studierektor för institutionen för äldreomsorgsutbildningen på Ersta Sköndal högskola, som har läst intervjuer och diskuterat dessa med mig. Eva hade också, tillsammans med Inger Olofsson, doktorand, huvudansvaret för granskningen av uppsatsen vid institutionens forskarseminarium. Ett varmt tack till Eva och Inger samt övriga deltagare i forskargruppen för värdefulla kommentarer. Jag vill också tacka alla som gav det nödvändiga stödet för att arbetet skulle kunna genomföras som ett projekt vid FoU-enheten Södertörn. Detta tack går till styrelsen för FoU – Södertörn och till min chef Karl-Erik Johansson som trodde på projektet. Karl-Erik har dessutom, liksom mina övriga arbetskamrater vid socialjouren Södertörn, ständigt uppmuntrat mig trots att jag ibland bara haft mitt projekt i tankarna. Tack Jan Birkeland, Jill Karlsson Robert Kavhed, Elisabeth Mobäck-Östergren och Derek Skinner. Under arbetet med studien har jag haft ett arbetsrum på FoU-Södertörn. Personalen där har under 1.5 års tid blivit mina arbetskamrater. Med dem har jag delat vardagens bekymmer och glädjeämnen. Lunchdiskussionerna om allt från äppelkakor till symbolisk interaktionism har gett viktig avkoppling och ny energi. Tack Tomas Bons, Anneli Carlsson, Elsie Franzén, Linnea Kempas, Eva Nyberg, Åsa Sternudd och Maria Söderberg. Jag vill rikta ett särskilt tack till Elsie Franzén, fil dr och tidigare chef på FoU. Elsie har varit min handledare på FoU och har ständigt uppmuntrat mig och generöst delat med sig av sina kunskaper. Eva Nyberg, fil dr och numera chef på FoU, har också varit ett ovärderligt stöd. Trots sin tidspressade vardag har hon alltid tagit sig tid att läsa utkast eller diskutera något dilemma. Eva har med sitt ifrågasättande, sina kunskaper om barn, sitt intresse och engagemang fungerat som en viktig inspiratör under hela arbetsprocessen. Sist men inte minst vill jag tacka min familj, Lennart, maken, och våra tonåringar Fanny och Petter. Tack Fanny och Petter för tips om filhantering och hur man hittar förlorade dokument. Och tack Lennart för att du tålmodigt har läst och kommenterat mina utkast. Ett tack också till närmaste vännerna AnnMarie Danon och Peggie Cohn för er ständiga uppmuntran. Och - framförallt – ett tack för att ni alla har stått ut med en frånvarande fru, mamma och vän. Nu är jag tillbaka. Sammanfattning Denna studie handlar om barn som bevittnat upprepat våld i sin familj. Syftet är att undersöka hur barn i olika åldrar upplever sin egen situation. Detta är en kvalitativ studie med intervjuer. I empirin har jag funnit mönster och centrala teman som knutits till teorier och tidigare forskning. Det är tio barn som har intervjuats. Varje barn har intervjuats vid två tillfällen, ett av barnen intervjuades tre gånger. Barnen är mellan 7-17 år gamla. Det alla barn har gemensamt är att deras mamma har blivit misshandlad av fadern/eller mannen i familjen vid upprepade tillfällen. Av materialet framgår att barnen förstår och hanterar situationen när deras mamma misshandlas på olika sätt. Tre olika förhållningssätt kan urskiljas, som sammantaget kan beskrivas som barns överlevnadsstrategier i en skräckfylld verklighet. Det första förhållningssättet, som representeras av barnen i åldrarna 8-10 år, kallar jag våldet som det ”normala”. Misshandeln av modern uppfattas som en obehaglig, men delvis accepterad händelse. Barnen i denna grupp är mycket följsamma och anpassar sig i hög grad till de rådande villkoren. Det finns en opposition gentemot våldet, men den är försiktig. I stort är de lojala med föräldrarna. Det andra förhållningssättet finner jag bland barnen som är 7-13 år gamla. Det mönster som kan iakttas karaktäriseras av en medvetenhet och ett avståndstagande från våldet, men samtidigt av förklaringar och ursäkter till faderns våldsamhet. Man kan iaktta en växling mellan anpassning och opposition till fadern och de rådande villkoren. Det tredje förhållningssättet återfinner jag i materialet som härrör från de äldsta barnen (16 -17 år). Våldet upplevs som något definitivt onormalt. Ungdomarna tar avstånd från våldet och ser också fadern som ansvarig för sina handlingar. Hos ungdomarna finns en öppen och entydig opposition gentemot fadern och de rådande villkoren. Däremot anpassar de sig till moderns och syskonens behov och tar stort ansvar för dem. De olika förhållningssätten kan ses som att barn kan genomgå en sorts medvetandehöjande process. Ju äldre barnet blir desto medvetnare tycks det bli om våldet i hemmet. För de äldsta barnen i studien är våldet medvetandegjort, det vill säga de uppfattar faderns våldshandlingar som misshandel och att handlingarna är hans eget ansvar. Förklaringar till barnets förändrade upplevelse av våldet kan knytas dels till barnets beroenderelation till föräldrarna, dels till hur föräldrar och andra gör barnet viktiga vuxna definierar våldet. Vidare visar resultaten ett samband mellan våld mot kvinnan och våld mot barnen. Sju av de tio barnen har själva blivit misshandlade, av fäderna eller av båda föräldrarna. Det framkommer också att även om föräldrarna separerar kan våldet mot modern fortsätta. I skolan har dessa barn allvarliga kamratproblem. Flera har blivit mobbade, en av dem mobbar andra. Samtliga har också erfarenheter av upprepade svek från vuxenvärlden. De vuxna blundar och upptäcker inte hur de har det. Det gäller både vuxna i det privata och professionella nätverket. Om de själva berättar om sin situation är det inte säkert att de blir trodda eller tagna på allvar.
Dina grundläggande rättigheter Du ska kunna känna dig trygg och respekterad i ditt förhållande. Här kommer en lista på viktiga saker som du ska kunna förvänta dig. Glöm inte att DU bestämmer dina gränser!
Känslomässigt stöd och uppmuntran
Att verkligen bli lyssnad på och få stödjande respons
Att få ha en egen åsikt och uttrycka den även om din partner inte håller med dig
Att dina känslor och upplevelser tas på allvar
Att få en uppriktig ursäkt om din partner sårat dig med t.ex. ett skämt
Tydliga svar på dina frågor om saker som rör er båda.
Frihet från anklagelser och förebråelser
Ditt arbete och dina intressen respekteras
Frihet från känslomässiga och fysiska hot
Ett liv utan vredesutbrott
Att du aldrig blir kallad fula ord
Att du blir tillfrågad, inte beordrad
Att du har full frihet att umgås med familj och vänner
Vad är kvinnomisshandel?
FN;s definition av våld mot kvinnor lyder:
Varje form av könsrelaterat våld som resulterar i, eller kan resultera i, fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, inklusive hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckliga frihetsberövanden, vare sig det sker i det offentliga eller i det privata livet.
Kvinnomishandel är så mycket mer än fysisk misshandel. Följande beskrivning av de olika typerna av övergrepp är hämtat från Margreth Eklund-Moroneys text "Övergrepp mot kvinnor".
Fysiska övergrepp
Slag, sparkar, bett, knuffar, strypningsförsök, vapenhot för att hota eller skada. Resulterar ibland i mord.
Psykiska övergrepp
Överdriven svartsjuka, kontrollbehov beträffande kvinnans tider, aktiviteter, klädsel och frisyr, försöker sätta gränser för vem hon träffar eller pratar med, trakasserar henne på arbetet, förstör hennes betydelsefulla ägodelar, drar sig undan närmanden eller sex, hotar med att flytta barnen eller med självmord.
Verbala övergrepp
Ständig kritik, förödmjukande tilltal, nedvärdering, orättvisa beskyllningar, falska anklagelser om otrohet, hot om våld mot kvinnan och personer som är viktiga för henne
Sexuella övergrepp
Tvinga någon till sexuella handlingar mot dennes vilja,att utstå smärta vid sexuellt umgänge, smitta någon med könssjukdom på grund av vägran att använda skydd.
Ekonomiskt övergrepp
Vägrar kvinnan tillgång till familjens pengar, eller att hon inte har något att säga till om hur pengarna ska användas.
Själsligt övergrepp
Degraderar kvinnans tankar och värderingar, förhindrar kvinnan att utöva sin tänkande
Långtidseffekter vid olösta övergrepp
När man levt i ett längre förhållande med misshandel eller en kortare tid med extremt allvarlig misshandel kan man uppleva följande effekter känslomässigt och psykologiskt:
Depression
Förvirring
Allvarliga sömnstörningar inkl. mardrömmar
Humörsvängningar
Ingen respons vid medicinering av psykofarmaka
Återkommande akutbeök hos sjukvården
Inga specifika fysiska krämpor
Ätstörningar
Ängslan och panikattacker
Vanföreställningar
Självmordsbenägen
Oförmåga att fatta beslut för sig själv och barnen
.